torsdag 5 februari 2009

Då fortsätter vi sjukstugan..

I natt vaknade Thea å gnällde vid 1 tiden.. tog över henne till oss då var hon brännhet..
bestämde då att Pär är hemma.. ny på jobbet så jobbar jag gärna.
tempade henne på morgonen vid halv 7 då var hon mycket svalare å hade bara 37.8 så det var ju lugnt..
Leo ville vara hemma med pappa sa han men vid nio ringde Pär till mig på jobbet å då hade Leo ändrat sig å på dagis var han så välkommen.. Dom tyckte bara att det var kul att han vill vara där.
UNDERBARA SNÄCKAN♥♥♥♥

Iallafall så hade Pär å Thea haft en mysig dag, farfar (barnens) och farmor kom hit med ett lass pellets å fikade lite med dom. Sen hämtade Pär Leo på dagis. Jag kom hem vid halv 5 å då tempade jag Thea 38.7 hade febern stigit till men hon var ändå pigg. Vi fixade mat tillsammans å sen hann vi med lite mys å lite lek. Thea åt jättemycket å har gjort det hela dan så så så skönt. Nu sover dom. Thea hade samma feber när hon la sig så jag gav henne en iprensupp. Nu gnäller hon lite då å då men hon är nog svettig eftersom iprenen verkar.
Få se hur det är imorrn. Hon har slemhosta som verkar jobbig.
Jag jobbar imorrn åsså 7.30 - 16. Leo ville på dagis imorrn åsså så han går med mig när jag börjar å sen hämtar Pär honom kl 14 om Thea är pigg.. annars får han väl stanna tills jag slutar men det blir han nog inte ledsen av.. han verkligen stormtrivs på dagis.

Nyss bokade jag tågbiljett till 1 maj. Ska åka till min gamla vän Madde i Nykvarn och vi ska försöka rädda vår vänskap. Det är sista försöket nu från min sida för går det inte efter den helgen att hålla kontakt genom telefon å mail så är det nog kört. MEN jag vill inte mista min bästa vän från förr.. tyvärr har vi glidit isär men man kan ju alltid hitta tillbaka till varann..

nä nu blir det soffläge en stund.. snarkar nog snart.. hihi
♥kram kram ♥

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har preeecis samma situation med en kompis som flyttat till Sundsvall... Jättetråkigt när geografiska avstånd gör att man förlorar varandra... :(

Jenny sa...

Man ska ha respekt för när batteriindikatorn går igång, och faktiskt lyssna på vad kroppen berättar.

Jag lyssnade inte förrän jag fick ett brandlarm i örat. Tok-tinnitus.
Fast jag lyckades ignorera magsår, ledvärk, humörsvängar, järnbrist, sömnstörningar och olust till tillvaron.
Varför är vi så dumma???

Anonym sa...

Härligt för Madde att du tar tag i eran vänskap och åker till henne!!
Kram