söndag 14 juni 2009

Fick ett samtal...

Å det var inga bra nyheter. Det var min syster som var ledsen och berättade att deras pappa har lämnat jorden för att få vara med änglarna.
Ingen vet riktigt vad som har hänt. Jag träffade inte Lennart så ofta utan bara när det var födelsdagar hos mina systrar.
Han kommer att saknas vid dessa tillfällen.
Men det som gör mest ont i mig är att veta vilken stor sorg mina systrar bär på och hur himla ledsen dom är just nu. Hoppas att ni vet att ni kan ringa eller komma hit eller säga åt mig å komma till er när ni vill. Jag är erat stöd och hoppas att ni vet det.!!!

Älskar er och tänker på er hela tiden. Livet är bra orättvist, vips bara så är det slut.
Åh mina älskade systrar hoppas ni kan sova lite inatt. KRAMAR OM I MASSOR!!!

Lennart- Vila i frid

Jag går och tänker på min pappa som är storrökare, har diabetes och nu ont i njurarna. Det kan ju hända när som helst. Undrar även om min pappas sambo ringer mig först eller hennes döttrar( min pappa är alltså inte pappa till henne barn. utan han har bara mig). Tror inte jag blir den första som får veta, den dagen det blir verklighet.. hua ryser..

4 kommentarer:

Jenny sa...

Det dära tråkiga stora, som vi alla vet, men inte vill tänka på. Det är så obeskrivligt stort mäktigt och otäckt att de fina människorna i våra liv kan försvinna när vi minst anar det. Ung som gammal.

Evis sa...

Så oerhört fint skrivet... Älskar dig! Kram

carina sa...

Det är såna här gånger det är så bra när man är flera. När man kan stötta varandra.

Anncha sa...

Sååå många fina ord!
Det värmer i ett trasigt hjärta.
Läser det om och om igen.
Älskar dig!
Älskar er oxå, Misan och Evis!
Kramar till er alla tre!