Ja vet inte vad jag ska kalla det... Igår skulle Thea rida Tjalve. Hennes kompis Agnes följde med för första gången. Sagt å gjort. Fixade klart killen å Thea hoppade upp. Vi skulle gå iväg en bit sen skulle tjejerna bytas av så Agnes också fick rida lite. När Thea tagit ur fötterna ur stigbyglarna så kom en traktor som tyckte det va en bra ide att börja skrapa vägen bredvid oss. Tjalve blev orolig å började trippa runt. Vi gick upp för vägen där vi var å vad hände jo traktorn åkte efter å fortsatte ploga.. Vi gick in på ett skoterspår i skogen för att komma undan men då blev han skrämd å jag orkade inte hålla honom. Så han drog iväg i full galopp med Thea skrikandes efter mig. Jag sa till Agnes att stanna här. Sprang efter å provade ringa Jessica men telefon dog av kylan.. Jag sprang i panik å skrek efter Thea. Hur långt bort va hon.. Uppför backar å nedför hur långt som helst. Jag var panikslagen å tänkte tusen tankar. Efter låååång tid när jag sprungit i snö så hittade jag lillgumman som grät men höll Tjalve. Hon hade ramlat av och slog sig lite. Men klok som hon är så tog hon med Tjalve och började gå tillbaka å då såg hon mig. Så lycklig har jag nog aldrig varit å då kom jag på AGNES!!! Shit vi måste skynda oss till henne å gullungen satt å väntade i snön. Hon hade börjat gräva en snögrotta.
Tydligen hade jag nått fram till Jessica så hon skickade Sammy till stallet å Felicia ut med bilen å leta. Så hon kom efter en stund. Hon tog Tjalve å vi bilen. Väl framma hos Jessica så bara kramades jag å thea å tårarna slutade inte rinna. Sen fick Thea sitta upp igen för att inte bli rädd att sitta på Tjalve. Sen fick Agnes rida en snabbis också.
Nä fy fan vilken upplevelse ... Never again please!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar